Meet Pushinsky

Det är en varm och solig dag i början maj och jag har avtalat tid med bandet Pushinsky för en intervju. Som vanligt så är jag tidsoptimist och slänger mig in i min lilla rallybil med andan i halsen för att hinna dit i tid. Däcken tjuter när jag sladdar in på vägen där Ungdomenshus är beläget, jag drar i handbromsen och manövrerar snyggt in bilen i en parkeringsficka precis som självaste Bruce Willis. Ok, så kanske det inte riktigt gick till men i vilket fall så parkerar jag bilen relativt snyggt med hjärtat i halsgropen. Jag slänger en blick på klockan i bilen, som går helt fel. Jag har inte ställt om den till sommartid plus att den dessutom laggar cirkus fem minuter försent ovan på det. Man måste helt enkelt ta sig genom en liten ekvation för att räkna ut tiden. Enligt mina kalkyleringar så är jag right on time. Jag dubbelkollar på min iPhone för att vara på den säkra sidan och mycket riktigt så stämmer det. Ett litet bevis på att det lönar sig att vara uppmärksam på mattelektionerna… Jag vet inte riktigt varför jag är så besatt av att vara i tid till just det här mötet. Jag menar rockband är ju inte direkt vara kända för att vara punktliga! Det är en petitess att Pushinsky inte är ett renodlat rockband utan lirar en svår definierad form av melankolisk poprock. Kanske har det att göra med att jag råkar vara en av bandmedlemmarnas före detta skiftledare. Jag måste ju visa att jag fortfarande är så där extremt organiserad och professionell med slavpiskan i högsta hugg. I vilket fall som helst så slänger jag en blick i spegeln och torkar bort ett par svettpärlor i pannan innan jag hoppar ut. Resten kan man ju tyvärr inte göra någonting åt. Oh well.

Jag stegar bestämt bort mot Ungdomenshus där hälften av Pushinsky gänget väntar på mig. Resterande medlemmar dyker upp på cykel strax efter mig. Puh, jag var inte sist. Vi tar i hand och de verkar nästan lite blyga. Kan det vara min före detta kock som har skrämt upp dem? Vi gick ju inte under namnet ”Arga skiftet” för inget. Vi glider in till deras replokal och slår oss ner på ett gäng slitna stolar och fåtöljer. Precis som det ska vara i en replokal, tänker jag för mig själv. Gänget munhuggs glatt med varandra och jag kan lättat konstatera att jag förmodligen inte var särskilt skrämmande. Intervjun tar sin början:

Hej Pushinsky! Vilka är ni?
Vi är ett poprockband från Oskarshamn. Pushinsky består av Marcus H Larsson, Gitarr; Jonathan Leidecker, trummor; Stefan Hammarlund, bas; Alma Engström, piano och Tova Andersson, sång.

När, var och hur blev Pushinsky till?
Pushinsky blev till sommaren 2009 och det var på Alma och Stefans initiativ. De var sugna på att starta upp ett band och rekryterade därefter resten av medlemmarna. Vi känner ju varandra genom Oscarsgymnasiets estetiska program.

Pushinsky är ett ganska ovanligt namn. Vad är bakgrunden till det?
Vi ville ha ett namn som stod ut och då blev det på något konstigt sätt Pushinsky. Vi kan inte riktigt förklara var det kommer ifrån. Vi tog det ur det blå helt enkelt.

Hur skulle ni beskriva er musik?
Det här är en svår fråga som vi faktiskt har funderat ganska mycket på. Vår musik är svår att definiera och placera i ett speciellt fack. Vi tycker att vi har ett helt unikt sound, som man bäst kan man beskriva som melankolisk poprock. Vår musik är framförallt dynamisk men även ganska avskalad - det är mycket som händer men på något sätt så är det fortfarande rent. Man får helt enkelt lyssna och avgöra själv!

Fair enough. Ni har ju nyligen varit med i Rockkarusellen. Berätta lite mer om det.
Rockkarusellen är en musiktävling organiserad av Studiefrämjandet och i år var det 639 artister som deltog. Vi var ett av 6 band som gick vidare till Smålandsfinal. Tyvärr så slutade tävlingen för vår del där. Det var Ten Feet High som tog hem segern. Vi känner väl att vi kom lite i skymundan, men det var helt klart väldigt kul. Vi såg deltagandet som en kul grej och en fantastisk möjlighet till att knyta kontakter och sprida vår musik till en större publik. Dessutom var det något som fick oss att verkligen pusha oss själva!

Att komma till Smålandsfinalen är helt klart godkänt. Bra jobbat! Vad är nästa steg? När kommer ert första album?
Det vet vi faktiskt inte i nuläget. Vi har ju redan spelat in tre låtar, men det var under begränsade förutsättningar, så vi hoppas kunna hitta en seriös producent som vi kan arbeta ihop med inom en snar framtid. Ambitionen är naturligtvis att spela in ett riktigt professionellt och välproducerat studioalbum.

Det ser vi framemot! Vad lyssnar ni själva på för musik? Vilka är era musikaliska förebilder och vad inspirerar er?
Vi kommer ju allihop från olika läger och har helt skilda musiksmaker. Marcus lyssnar på Kent, Lars Winnerbäck och svensk progressiv hårdrock. Stefan och Jonathan beskriver sig själv som allätare med en förkärlek till musik som känns genuin, exempelvis jazz och musik skapad på 60-och 70-talet. Alma och Tova är så kallade periodare och lyssnar på olika sorters musik i perioder. Exempelvis så är Alma just nu inne i en Lykke Li fas. Tova lyssnar även mycket på starka sångerskor som Beyoncé och Robyn.

Vi inspireras allihop av olika saker, men sammanfattningsvis så kan man väl säga att vi finner vår inspiration i band som gör sin egen grej. De band som har funnit sin stil, både vad det gäller musik och kläder, och kör på oavsett vad folk tycker. Det är viktigt att öppna sig för olika sorters musik, även sådant som är extremt annorlunda från det man själv gör och på sätt bli inspirerad att utveckla sin egen musik.

Hur går det till när ni skapar er musik?
Oftast så är det Alma som kommer med grundidén och sedan utvecklar vi den tillsammans. Man kan väl säga att Alma kommer med text och grundharmonier som vi sedan försöker oss på att spela. Detta brukar oftast utvecklas till någonting helt annat och på något sätt så formar våra fem olika viljor om det till det slutliga resultatet.

Av alla era låtar- vilken är er favorit?
Här är vi oeniga. Vissa av oss tycker ”Sticky fingers” och vissa ”Hole in my stomach”. Vi säger båda så blir alla nöjda!

Vad är planerna för framtiden? Vad har ni på gång framöver?
Planen är att vi ska växa långsamt och bli både större och bättre.
I sommar har vi en hel del spelningar inbokade. Vi spelar exempelvis på Tolvskillingsmarknaden i Oskarshamn, Nationaldagsfirandet i Oskarshamn, Blomsterrocken i Blomstermåla och så på Hamnfestivalen såklart!

Vad kan vi förvänta oss av er spelning på Hamnfestivalen? Har ni något meddelande till Oskarshamnarna?
Ni kommer att bjudas på en känslofylld medryckande show med stort fokus på våra egna låtar. Det kan kanske också komma någon överraskande cover- man vet aldrig!

Oskarshamn- kom till Hamnfestivalen och se oss spela! Vi är annorlunda, vår musik är av det unika slaget och vi kan garantera att ni kommer att gilla det. Vi ses där!

Jag plitar ner de sista kråkfötterna i mitt luggslitna anteckningsblock och tar ett djupt andetag. Det är inte helt lätt att intervjua ett band med fem medlemmar som allihop har olika åsikter. Hur ska det gå med min avslutning? Nämligen ”5 snabba”, vilket går till så att de får två alternativ varav de måste välja ett av alternativen. Utmaningen ligger i att de måste svara som ett band… Jaja, vi kör väl:


Slash eller Axl Rose
Melodifestivalen eller Idol – Absolut inget av det!!!
Hårdrock eller hiphop
Klassiskt eller elektroniskt
Festival eller konsert

Jag slår ihop blocket med en smäll och trycker ner det i min överfulla väska, som en rysk tungviktare förmodligen skulle kunna använda som träningsredskap. Intervjun är över och jag tackar för mig. Jag letar mig ut ur den mörka byggnaden och kommer ut i det varma solskenet. Mina ögon skriker av smärta och jag väser som en ljuskänslig vampyr innan jag får på mig mina solglasögon, eller haterblockers som jag brukar kalla dem. Bakom mig hör jag det gemytliga ljudet av instrument som plockas fram. Det är dags för Pushinsky att böja, bända och putsa på melodier och toner. Själv trycker jag in skivan, som jag fick med mig hem, i CD-spelaren och kör hem Schumacher-style med låten Sticky Fingers flytande ut ur högtalarna.